Harriern är en vänlig och energirik hund. Den älskar att umgås med familjemedlemmar, både mänskliga och andra hundar. Lär dig mer om att leva med dessa aktiva hundar.
Harrierhundar förväxlas ofta med sin kusin beagle. De är pigga, sociala hundar som älskar att vara nära människor. Även om de är fantastiska vandringskamrater, samt kärleksfulla med familjen, är dessa medelstora bruna, vita och svarta hundar ovanliga. Harriern, som ursprungligen utvecklades av brittiska jägare, är en intelligent superdoftare som kan springa, gå och leka hela dagen.
Rasen är tillgiven, atletisk och intelligent. De är fantastiska kamrater i familjer och bra motionskompanjoner för den aktiva ägaren.
Utseende
Vad är en harrier egentligen? Det vanliga skämtet bland hundentusiaster är att rasen är en beagle som börjat med tyngdlyftning på gymmet.
De kallas ibland för en beagle på steroider.
Harrierhundar är större och mer muskulösa än beaglar, med en mankhöjd på 48-54 cm och en vikt på 20-27 kg. (Som jämförelse är beaglar bara 33-38 cm och väger 9-14 kg.) Harriern är också släkt med engelska foxhound, som är större.
Harrierhundar har ett distinkt, jakthundsliknande utseende. Färgerna är vanligtvis svart och tan, svart, vit och tan, citron och vit, röd och vit eller vit utan markeringar.
De är robusta och kraftfulla och har en kort, glansig päls som är mycket klappvänlig. Deras sammetsliknande öron faller ner längs sidorna av ansiktet och har rundade spetsar. Rasen är lång och stolt med en medellång svans som hålls högt baktill.
Personlighet
Liksom sin beaglekusin är harriern vänlig, lekfull och alltid i rörelse. Harrierhundar är mycket bra med barn. De älskar sina familjemedlemmar, både människor och hundar.
Även om de kan tolerera ensamhet under vissa perioder, trivs de här sociala valparna bäst när de är med människor hela dagen. Därför är de kanske inte förstahandsvalet för personer med långa arbetsdagar, långa pendlingstider eller fullspäckade kalendrar som gör dem för upptagna för att tillbringa tid med sin hund. Att skaffa en annan hund som sällskap till harriern kan också vara bra.
Som husdjur blir de fantastiska kamrater, så det är viktigt att man kan tillbringa mycket tid med dem. I egenskap av flockhund trivs de också bra i ett hem med en annan hund som sällskap.
Eftersom de föddes upp för att följa brittiska jägare på räv- och harjakt, har dessa intelligenta hundar en hög jaktinstinkt och supereffektiva nosar. De här egenskaperna kan ibland leda till att de hamnar i trubbel. Instinkten att följa en doft, vart den än leder dem, är otroligt stark. Harrierhundar behöver därför säkert inhägnade gårdar och bör alltid gå i koppel. Vissa älskar också att gräva, så det är en bra idé att hålla ett öga på dem när de är ute.
De energirika hundarna följer gärna med dig kring huset när du gör dina sysslor, eller kryper ihop bredvid dig i soffan, så länge de fått tillräckligt med motion först.
Detta är en arbetarras, så de har en mycket stark jaktinstinkt och mycket energi.
Behov
Liksom andra jakthundar kan harriern låta en hel del. De ”sjunger” ofta när de är upphetsade och de är snabba att varna dig om någon står vid dörren. (Förväxla dem ändå inte med vakthundar – med stor sannolikhet hälsar de på personen med svansviftning och entusiastiskt doftande.)
De mångsidiga hundarna kan bo i lägenheter och bostadsrätter, så länge dina grannar inte har något emot att höra din harrier genom väggarna då och då. De passar dock bäst i hem med utrymme att röra sig. En stor, inhägnad gård ger harriern många möjligheter att sniffa och springa.
Men oavsett var den bor är det av största vikt att harriern får daglig motion, exempelvis promenader, joggingturer eller långa leksessioner med leksaker eller andra hundar.
För de flesta ägare är den utmärkande egenskapen deras oändliga energireserv.
På grund av sin starka jaktinstinkt är harrierhundar inte lämpliga för hem med andra små husdjur, som kaniner och katter. De mycket anpassningsbara hundarna är dock öppna för att träffa nya människor. Om du älskar att ordna fester eller bjuda hem folk, kommer alltså din harrier att få alla att känna sig som hemma.
Tack vare rasens iver att vara till lags är det vanligtvis lätt att träna en harrier (även om harrierhundar ibland kan ha ett självständigt drag).
Det är också en god idé att ha stadig tillgång till läckra godbitar för att förstärka positiva beteenden; de uppskattar också beröm och lite härligt skrap bakom örat. De här hundarna trivs med mer strukturerade träningsformer, inklusive valpkurser (som dessutom hjälper din harriervalp att bli socialiserad och träffa andra hundar och människor).
Eftersom de är arbetshundar, uppfödda för fysiskt och mentalt stimulerande situationer, har harrierhundar en tendens att bli uttråkade. Och en uttråkad harrier är en olycklig harrier. Ägarna kan hålla dem engagerade genom att lära dem nya signaler och beteenden, ge dem matpussel och interaktiva leksaker, samt regelbundet ta med dem till nya platser med mycket sevärdheter och ljud. Doftträning kan också hjälpa harriern att använda sin utmärkta nos.
Skötsel
Listan över pälsvårdsbehoven för en harrier är härligt kort. Eftersom pälsen är kort, tät och glansig tar den i princip hand om sig själv. En enkel borstning en gång i veckan räcker för att hålla en harrier snygg. För att se bra ut och lukta gott behöver de då och då bada med hundschampo (särskilt om de gillar att rulla runt utomhus!). Harrierhundar fäller måttligt med päls och de dreglar väldigt lite, så det är inte troligt att de smutsar ner huset.
Med hjälp av en mild öronrengöringslösning, speciellt framtagen för hundar, bör ägarna rengöra deras harriers öron regelbundet. De gynnas även av regelbunden kloklippning med en kloslip eller en klippare (en groomer kan också hjälpa till, om du inte känner dig bekväm med att klippa hundens klor hemma).
För att främja munhygienen är det också en bra idé att regelbundet borsta din harriers tänder (varje kväll om du kan), samt prata med din veterinär om huruvida professionell djuprengöring är nödvändig för din hund. Läckra tuggben kan också utföra en dubbelfunktion som godbit och andedräktsfräschare.
Hälsa
En frisk harrier kan bli 12-15 år gammal. Att de lever så långa och lyckliga liv beror till stor del på ansvarsfulla harrieruppfödare, som undersöker sina hundar för att upptäcka genetiska sjukdomar som kan vara skadliga för framtida generationer.
Uppfödare testar vanligtvis för ögonsjukdomar och höftledsdysplasi (som kan orsaka smärta och nedsatt rörelseomfång i harrierns höftleder). Vissa harrierhundar kan vara känsliga för hypotyreos, men enligt Harrier Club of America (HCA) är detta tillstånd fortfarande relativt sällsynt.
Eftersom de älskar godis kan en harrier lätt nå en ohälsosam vikt om den äter för mycket eller inte får tillräckligt med motion. Det bästa sättet att hålla viktrelaterade problem borta är att samarbeta med din veterinär för att diskutera hur mycket din harrier äter, samt hur mycket den är aktiv. En veterinär kan också hjälpa dig att välja rätt högkvalitativt hundfoder för din harrier, men en bra början är att välja ett foder som passar hundens livsstadium: valp, vuxen eller senior.
Historia
Harrier som ras har en lång historia som går tillbaka till mitten av 1200-talet, då hunden utvecklades i England för att jaga harar. Namnet ”harrier” härstammar till och med från detta tidiga arbete. På den tiden var harriern mycket mer populär än beaglen.
Även om deras härstamning är lite oklar, kom hundrasen troligen till USA med brittiska kolonisatörer på 1600- och 1700-talet. American Kennel Club erkände hundarna 1885.
Fakta
- Vad gäller debatten om harrier kontra beagle finns det några viktiga skillnader mellan dessa två hundraser. Till att börja med är en harrier vanligtvis mycket större än en beagle. De är också mycket ovanligare. Om du ser en brun, svart och vit hund med mjuka, slappa öron är det med största sannolikhet en beagle. Harrierhundar tenderar också att vara något mindre krävande än en beagle. De är därför mindre benägna att drabbas av separationsångest.
- Ordet ”harrier” har många olika användningsområden. Förutom att det är namnet på den stiliga hundrasen används det i engelskan även för att beskriva en mänsklig löpare och en typ av hök.
- Eftersom hunden utvecklades för att kunna färdas långa sträckor under brittiska jaktutflykter, ibland i svår terräng, är harriern en bra följeslagare för vandring eller jogging. De är gärna igång dagen lång (och du tröttnar förmodligen innan de gör det!).