De flesta vanliga paddor orsakar en obehaglig reaktion hos din valp under en timme eller så, men paddor av typen rörpadda och coloradoflodpadda bör definitivt undvikas.
Så du och din hundkompis är ute och vandrar genom skogen när den plötsligt går en pilgrimsfärd mot ett buskage. Den stoppar nosen rakt in i den, men drar sig snabbt tillbaka med ett gnäll medan det lilla djuret hoppar iväg. Vad hände? De närmaste sekunderna kommer troligen att avslöja att han stört en knubbig och vårtig padda.
I motsats till vad många tror får man inga vårtor av att röra vid en padda. Men dessa amfibier avvärjer rovdjur genom att utsöndra bufotoxin, som orsakar omedelbar hudirritation. Så är paddor giftiga för hundar? Det beror på arten.
Vilka sorters paddor är giftiga för hundar?
Det finns egentligen bara två typer av paddor som är giftiga för hundar – rörpaddon och coloradoflodpaddan, och ingen av dem finns i Sverige.
Tecken på paddförgiftning hos hundar
Symptomen på paddförgiftning visar sig direkt. Hela anledningen till att paddor har små giftkörtlar är trots allt att de är deras främsta försvar mot rovdjur. De är ett ganska lätt byte, så deras bästa överlevnadsstrategi är att se till att de inte smakar bra. Så snart giftkörtlarna kläms eller utsätts för tryck frigörs gifter.
Symtomen ett husdjur får efter ett möte med en padda beror på några olika faktorer:
- Paddans art och storlek
- Den mängd av irriterande gift som ditt husdjur utsattes för
- Hur den blev exponerad
- Din hunds hälsostatus och storlek
Symtom på paddförgiftning hos hundar beror på två saker:
- Irritation orsakad av det skadliga giftet
- Ditt husdjurs reflexer för att späda ut det
Den skakar huvudet och för tassen mot munnen på grund av den obehagliga känslan. Det är extremt obehagligt och din hund blir enormt distraherad av detta och kommer inte vara uppmärksam på något annat, inklusive dina försök att kalla på den.
Du kommer också att märka en stor mängd dregel i ett försök att få ut det irriterande giftet och vissa hundar drabbas även av illamående och kräkningar.
Eftersom symptomen kommer så plötsligt och kan vara rätt allvarliga är det oroväckande att observera, så det är naturligt att du blir lika upprörd som din hund! Lyckligtvis är kraftig dregling ganska effektiv för att eliminera bufotoxin. Symtomen från de flesta möten med vanliga sorters paddor brukar försvinna helt på egen hand inom en timme. Det är det mest omfattande gällande de flesta paddförgiftningar.
Olyckligtvis ser tecknen på paddförgiftning ut på samma sätt som när din hund nosat fram en rör- eller coloradoflodpadda, men om de varar längre än 30 minuter eller om din hund uppvisar några av de mer systemiska symptomen nedan, finns det anledning till oro.
Förutom den lokala irritationen i munnens känsliga vävnader kan dessa gifter snabbt spridas i hela kroppen och påverka hjärtat, nervsystemet och alla annan sorts komplicerad cellkemi.
Detta leder till ytterligare symtom som till exempel:
- Mörkrött tandkött och slemhinnor
- Förhöjd kroppstemperatur
- Onormal hjärtfrekvens och hjärtrytm
- Desorientering
- Flämtning och andningssvårigheter
- Svårigheter att gå och förlorad koordination
- Muskelskakningar
- Ofrivilliga ögonrörelser
- Kramper
- Medvetslöshet
- Kollaps
Symptomen är livshotande och kan ibland leda till plötslig död.
Vad ska du göra om din hund leker med en giftig padda?
Om din hund leker med någon typ av padda är det bäst att sätta stopp för det så fort som möjligt. Det är ungefär som att leka med en skunk, men kan vara livsfarligt om du bor i ett av de områden som har riktigt giftiga paddor. Få bort hunden från paddan så snabbt som möjligt.
Alla hundar bör lära sig kommandot ”släpp!” när de har något i munnen som de inte borde ha, särskilt i en situation som denna när du inte heller vill röra paddan. En liten gnutta gift kommer inte att irritera den friska och oskadade huden på dina händer, men du kan råka få det i ögonen eller munnen och då få obehagliga konsekvenser.
Om du kan spola eller späda ut giftet ur hundens mun med vatten kan det påskynda tillfrisknandet, men de flesta hundar är inte särskilt intresserade av denna typ av hjälp, eftersom de befinners sig i ett hektiskt tillstånd. Om din hund tillåter det, vänd nosen nedåt och låt vattnet rinna ner och ut genom munnen. Undvik att låta den svälja vatten som är blandat med saliv som innehåller bufotoxin.
Kontakta en veterinär om du misstänker att din hund inte bara slickat på paddan utan också svalt den, men försök inte få hunden att kräkas om inte veterinären rekommenderar det.
Ta ett foto av groddjuret, särskilt om du bor i ett område där rör- eller coloradoflodpaddor förekommer. Det kan vara till hjälp för identifiering av art och riskbedömning. Ta sen direkt med din valp till en djurklinik.
Men om paddan som din hund tjafsat med är en vanlig art och symptomen förväntas blir lokala och självbegränsande (även om de är svåra), behövs ingen ytterligare behandling.
Hur man förhindrar paddförgiftning hos hundar
Bekanta dig med paddornas favoritplatser där de gärna gräver ner sig, till exempel löv- och vedhögar där de söker skydd, dammar och kärr. Ta också undan vattenskålar, gamla däck och andra kärl som kan locka till sig dem.
Höj upp hundens vattenskålar om de står utomhus och byt ut dem minst en gång om dagen. Tänk på att det finns möjlighet att drabbas av paddförgiftning om en padda sitter i hundens vattenskål en längre stund, även om den försvinner innan hunden dricker ur den. Till skillnad från grodor, som kan hoppa upp till tre meter upp i luften, är paddor mer markbundna, så den extra höjden på din hunds vattenskål kan vara precis tillräckligt för att hindra dem.
När du vandrar omkring på stigar är det förmodligen bäst att hålla hunden kopplad i områden som är populära för paddor. Det kan till och med handla om platser som du ofta besöker, t.ex. vidsträckta fält som vanligtvis är torra, men där paddorna dyker upp vid kraftigt regn.
Sättet paddor försöker gömma sig på genom att sitta still och sedan plötsligt börja hoppa är väldigt tilltalande för våra husdjur. Jag tror att det enda sättet jag skulle kunna utforma en bättre hundleksak skulle vara att se till att den också kunde låta. Det faktum att de inte kommer så långt gör dem lättfångade, så när någon fångar ditt husdjurs blick är chansen ganska stor för interaktion.
Notera också att döda och uttorkade paddor kan vara farliga. Det finns rapporter om paddförgiftning där källan till exponeringen var intag av en torkad padda, paddägg eller t.o.m. grodyngel. Som tur är lär sig många hundar snabbt, och ett enda möte med en padda (eller en skunk eller ett piggsvin) räcker ofta för att lära dem att lämna dessa smådjur i fred i framtiden.