Rabies är en av de värsta sjukdomarna som drabbar människans bästa vän. Lär dig tecknen på rabies hos hundar, samt vad du kan göra för att skydda husdjur och människor i din omgivning.
Att diskutera tecken och symtom på rabies hos hundar är ett tragiskt företag. När tecknen på rabiesinfektion väl har visat sig är det nämligen redan för sent. Det finns inget botemedel, ingen behandling och sjukdomen är dödlig. Det finns dock goda nyheter. Rabies kan också förebyggas genom vaccination.
Hur får hundar rabies?
Rabies är en virussjukdom som drabbar det centrala nervsystemet och orsakar dödlig inflammation i hjärnan och ryggmärgen. Viruset kan infektera alla däggdjur, även människor. Enligt Center for Disease Control and Prevention (CDC) får de flesta husdjur rabies i kontakt med vilda djur. I USA är tvättbjörnar, fladdermöss, skunkar och rävar de vanligaste smittbärarna.
Rabiesviruset finns i saliven från smittsamma djur. Överföringen sker vanligtvis när en hund blir biten av ett sådant djur. Även om det är sällsynt kan viruset också överföras när smittsam saliv kommer i direkt kontakt med ett sår eller med en slemhinna (t.ex. ögon, näsa, mun). CDC påpekar att kontakt med blod, urin eller avföring från ett smittat djur inte är anledning till oro.
När rabiesviruset väl kommer in i hundens kropp vandrar det genom nerverna till hjärnan. Denna process, som kallas inkubationsperioden, tar vanligtvis mellan två veckor och cirka fem månader, men kan vara längre eller kortare. Hundar visar inga kliniska tecken under inkubationstiden. Dessa börjar vanligtvis när viruset når hjärnan och börjar föröka sig. Och när tecken väl uppträder är sjukdomen dödlig. Det är också vid denna tidpunkt som viruset rör sig in i spottkörtlarna och producerar smittsam saliv.
Tecken och symtom på rabies hos hundar
Det första tecknet på sjukdomen är ofta en plötslig och kraftig personlighetsförändring. En vänlig och utåtriktad hund kan till exempel bli blyg och tillbakadragen eller vice versa, medan en snäll hund kan bli aggressiv. Andra beteendeförändringar vara aptitlöshet, rädsla eller nervositet, irritabilitet och lättretlighet.
När sjukdomen fortskrider faller tecknen vanligtvis in i en av två kategorier: vilda eller stilla. Vid den vilda formen kan husdjuret bita, visa aggression, äta onormala saker och ha svårt att äta och dricka. Hundar med denna form av rabies ofta har utvidgade pupiller och ser alerta och oroliga ut. De kan också förlora sin rädsla för andra djur, samt få kramper och förlorad muskelkoordination. Husdjur med den stilla (även kallad paralytiska) formen av rabies verkar vara bedövade.
Denna form kännetecknas ofta av förlamning av hals- och käkmusklerna. Dessa hundar tenderar att ha problem med att svälja, uppvisar en hängande underkäke och överdriven dregling. De är också mindre benägna att vara aggressiva och biter sällan.
Tyvärr leder båda formerna så småningom till förlamning, koma och död.
Diagnostik och behandling av rabies hos hundar
Det är svårt att diagnostisera rabies. Eftersom sjukdomen delar symtom med andra åkommor kan man inte se om en hund har rabies endast genom att titta på den. Det enda sättet att definitivt bekräfta viruset är att undersöka djurets hjärnvävnad i ett laboratorium. Detta innebär att det enda sättet att diagnostisera rabies är efter att hunden har dött.
När en hund börjar visa tecken på rabies finns det ingen behandling och sjukdomen är dödlig.
Hur man förebygger rabies hos hundar
Rabies kan inte botas, men den kan förebyggas. Eftersom rabies är den dödligaste infektionssjukdomen och dessutom zoonotisk (vilket innebär att den kan överföras till människor) kan förebyggande åtgärder inte lämnas åt slumpen. I de flesta länder är du lagligt skyldig att vaccinera din hund mellan 12 och 16 veckors ålder, plus en booster ett år senare. Du kan ta reda på vad som krävs i din region genom att besöka din veterinär eller genom att kontakta din lokala hälsovårdsmyndighet. Lokala lagar bestämmer också hur ofta din hund behöver en vaccinationspåfyllnad. Det kan krävas en gång per år eller vart tredje år.
CDC uppskattar att omkring 60-70 rabieshundar rapporteras i USA varje år och att nästan alla dessa hundar aldrig har vaccinerats. Inget vaccin är 100 procent effektivt, men rabiesvaccinet är mycket framgångsrikt när det gäller att förhindra infektion.
Vaccination är det säkraste och enklaste sättet att förebygga smitta, men det finns även andra åtgärder som du kan vidta. Eftersom de flesta husdjur smittas av vilda djur kan du minska risken för att din hund ska komma i kontakt med viruset genom att hålla den inomhus och koppla den när den är utomhus. CDC rekommenderar också att du ringer till djurskyddet om du ser ett kringströvande djur i ditt grannskap, eftersom det kanske inte har fått alla sina vaccinationer. Genom att vidta dessa åtgärder skyddar du inte bara ditt husdjur, utan även dig och din familj.
Vad ska du göra om din hund kommer i kontakt med ett potentiellt rabiessmittat djur?
Om du tror att din hund har utsatts för rabies bör du omedelbart ta ditt djur till veterinären. Vad som händer härnäst beror på hundens vaccinationsstatus.
Om din hund har vaccinationen i skick, eller om den har vaccinerats tidigare men har försenats med sin booster, ska den omvaccineras. Du ombeds att noga övervaka din hund för tecken på sjukdom under de kommande 45 dagarna.
Om din hund aldrig har vaccinerats tidigare rekommenderas omedelbar avlivning. Det andra alternativet är att vaccinera hunden och placera den i strikt karantän där den inte får ha direktkontakt med människor eller djur under fyra månader.
Oavsett vaccinationsstatus bör en hund som observeras eller är i karantän, och som visar tecken på rabiesinfektion, tyvärr avlivas och därefter testas för sjukdomen.