Reviraggression mot andra hundar är, som namnet antyder, en form av sammanhangsbaserad aggression riktad mot hundar som närmar sig en hunds upplevda revir.
Uttrycket ”upplevt revir” är viktigt här, eftersom revir ur hundens perspektiv kan sträcka sig bortom till exempel tomtgränsen. I många fall kan hundar därför jaga bort andra hundar på ett stort avstånd från hemmet (t.ex. vägen som leder till hemmet).
De drabbade hundarna uppvisar vanligtvis ett beteende som är avsett att öka avståndet (skrämma iväg andra hundar), t.ex. skällande, morrande, utfall och till och med attackerande av andra hundar som närmar sig hundens ”upplevda revir”.
Plats
Eftersom det är en mycket sammanhangsbaserad typ av aggression förväntar vi oss att reviraggression hos hundar sker på specifika platser som uppfattas som revir, och förväntar oss inte att det sker på områden som inte förknippas med det upplevda reviret.
Dess främsta kännetecken är därför att den aggressiva uppvisningen sker på områden som hunden uppfattar som sitt territorium.
Som exempel kan vi förvänta oss att en hund visar reviraggression mot andra hundar när hunden är på gården, när den befinner sig i närheten av tomtgränsen, på promenader i grannskapet, och när hunden är i bilen (som många hundar uppfattar som ett territorium) eller i en bur.
Vi skulle inte förvänta oss att den här formen av aggression skulle äga rum på nya platser eller neutrala områden, t.ex. på träningskurser eller hos veterinären eller andra platser som hunden inte känner igen.
När en hund reagerar på alla hundar oavsett plats så är det mer troligt att det rör sig om någon annan form av aggression, t.ex. rädsla.
Huvudsakliga kännetecken
Till skillnad från rädslobaserad aggressivitet som kan börja tidigt, så förväntas beteendet vid reviraggressivitet inte förekomma förrän hunden är sex månader eller äldre.
Revirbeteenden förväntas börja vid 8-10 månaders ålder och förvärras successivt under de kommande 1-2 åren, särskilt om hundens miljö inte hanteras korrekt (läs mer om hantering i avsnittet om lösningar).
Vissa hundraser är mer benägna till reviraggressivitet. Typiskt drabbade hundar är vaktraser och vallraser. Det är dock viktigt att även ta hänsyn till den miljö där hunden växer upp.
I synnerhet undersocialiserade hundar kan vara mer benägna att utveckla reviraggressivitet som ett resultat av samtidig rädslobaserad aggression.
Reviraggressivitet kan tyckas vara djärvt, där hunden helt enkelt skickar bort inkräktande hundar från sitt territorium, men man tror att den också har en del komponenter som härrör ur rädsla.
Närvaron av gränser (t.ex. en dörr, en grind eller ett staket) tenderar att intensifiera beteendet, men det gör även trånga utrymmen, t.ex. bilar, burar eller att hunden sitter i ett koppel eller en kedja. Hundar som ofta hoppar över stängsel och tenderar att springa bort från sina gårdar och ägnar tid åt att patrullera sina upplevda revir är mer benägna att bete sig aggressivt.
Det viktigaste kännetecknet för reviraggressivitet är att aggressionen tenderar att intensifieras vid närhet. Med andra ord eskalerar den när andra hundar närmar sig det upplevda reviret och avtar när de passerat det.
Visste du detta? Vissa hundbeteenden kan lätt överföras till andra hundar i samma hushåll. Fenomenet att hundar lär sig genom att imitera andra hundar är känt som ”social facilitering”. Om du har en hund som är benägen att uppträda territoriellt så är det därför en god idé att separera den från de andra hundarna, annars riskerar de andra hundarna också att bli territoriella.
Hur man hanterar reviraggressivitet hos hundar
För att hantera reviraggressivitet mot andra hundar krävs en blandning av beteendemodifiering och träning. Det är viktigt att ta hjälp av en professionell person för säkerhet och korrekt genomförande av beteendemodifieringen.
Nedanstående tips är därför bara exempel på vad en plan för beteendemodifiering kan innebära, eftersom varje hund behöver ett individuellt tillvägagångssätt.
Uteslut medicinska tillstånd
Det är alltid en bra idé att utesluta medicinska orsaker till aggression hos hunden, särskilt om beteendet uppstått plötsligt. Det finns flera medicinska tillstånd som kan göra den mer benägen att reagera.
Hypotyreos (låga sköldkörtelnivåer), hyperadrenokorticism (Cushings sjukdom), nedsatt hörsel, nedsatt syn och alla typer av neurologiska eller smärtsamma tillstånd som kan få en hund att känna sig sårbar eller instängd är viktiga åkommor som bör uteslutas innan man antar att problemet är helt beteendemässigt.
Användningen av vissa mediciner, t.ex. kortikosteroider (som prednison), fenylpropanolamin och teofylin, kan också öka ångesten och utlösa beteendeförändringar hos hundar.
Hanteringstekniker
Du känner till talesättet ”övning ger färdighet”? Hundar som tränar på territoriella beteenden om och om igen blir extra bra på det, vilket gör det till en etablerad vana som blir allt svårare att utplåna.
Så här är det: Varje gång din hund skäller, morrar eller gör utfall mot andra hundar kommer den att tro att det är tack vare att den skäller, morrar eller gör utfall som den andra hunden till slut ger sig av. Känslan av lättnad när den andra hunden försvinner iväg är mycket stark, vilket gör att beteendet bygger upp en stark förstärkning.
Hanteringen innebär därför att vidta åtgärder för att förhindra att hundar upprepar sina problematiska beteenden. Här är några exempel:
- Om din hund rymmer från gården måste du vidta åtgärder för att förhindra detta. Laga eventuella hål och öppningar i ditt stängsel.
- Om din hund uppträder territoriellt mot andra hundar som går förbi gården kan du förhindra att den har tillträde till gården när de hundarna går förbi. Om din hund måste tas ut från gården ska du hålla den kopplad på avstånd från staketet.
- Om din hund uppträder territoriellt när den sitter i bilen, kan du parkera långt från andra hundar.
- Om din hund uppträder territoriellt när den ser andra hundar genom ett fönster inomhus ska du förhindra att den får tillträde till fönstret (använd babygrindar eller täck fönstren med ogenomskinlig fönsterfilm eller gardiner).
- Om din hund uppträder territoriellt när du tar med den på promenader i grannskapet, så är det bra att gå vid tidpunkter då det finns färre hundar i närheten, och lär gärna din hund att göra en snabbvändning om en annan hund är på väg åt ert håll.
Tillhandahåll motion och mental stimulans
Hundar trivs bäst när de får motion och mental stimulans. Om hundar inte får denna viktiga duo är det mer sannolikt att de känner sig kroniskt frustrerade, vilket kan leda till oönskade beteenden.
Aerobiska övningar har visat sig ge hundar möjlighet att släppa ut uppdämd energi samtidigt som de frigör endorfiner som främjar ett lugnare beteende.
Mental stimulans i form av lekar, matpussel och träning ger den mentala berikning som hundar längtar efter och gör det möjligt för dem att utöva sina instinktiva beteenden på ett positivt sätt.
Undvik korrektion
Det kan vara frestande att korrigera med hjälp av ett elhalsband, pigghalsband eller ett strypkoppel varje gång hunden beter sig territoriellt mot andra hundar, men det kan sluta med att det går helt fel.
Så här är det: Hundar är djur som lär sig genom associationer. Om en hund har ont i nacken och ägaren tar tag i hundens halsband när det kommer en besökare till dörren kan hunden med tiden förknippa smärtan med besökaren.
Samma sak kan hända när du använder el-, pigg- och stryphalsband eller andra metoder som bygger på aversion. Om din hund får en korrigering varje gång den ser en annan hund närma sig, kan den komma att associera närvaron av den andra hunden med smärtan/den obehagliga känslan.
Detta ökar bara hundens stressnivå och tenderar att förvärra situationen snarare än att förbättra den.
Hur man går tillväga med beteendemodifiering
Målet med beteendemodifiering är att utsätta hunden för dess utlösare på ett strukturerat, gradvis sätt (genom desensibilisering) för att hålla hunden under tröskelvärdet och samtidigt skapa positiva associationer (genom motbetingning).
När det gäller en hund som är territoriell mot andra hundar kan beteendemodifiering innebära följande steg:
Din hund ska kunna se den andra hunden (som leds av en medhjälpare i koppel), men den andra hunden ska vara på ett avstånd som inte framkallar det territoriella beteendet och inte heller orsakar någon särskild oro hos din hund.
Mata hunden med favoritgodbitar så fort den ser en annan hund gå förbi. Den här metoden ger en tydlighet eftersom din hund får godis när den andra hunden är i sikte och inga fler godisbitar när den andra hunden inte längre är i sikte. Godiset ges när den andra hunden är inom synhåll.
Öva i flera omgångar och se alltid till att din hund mår bra. Om din hund reagerar är det ofta ett tecken på att den inte var redo för den exponeringsnivån. Håll koll på vad som kan ha orsakat reaktionen (den andra hunden var för nära, den var för hyperaktiv) och prova att minska exponeringen nästa gång innan du går vidare.
Sikta på att få en så kallad positivt betingad känslomässig reaktion. Med andra ord ser din hund fram emot att den andra hunden går förbi/närmar sig snarare än att bli nervös när den är nära.
När din hund gör bättre ifrån sig kan du gradvis börja öka kriterierna. Med andra ord, höj ribban. Låt någon gå närmare med den andra hunden, men var alltid extra vaksam och ta som alltid små steg. Använd hundens kroppsspråk/reaktioner som en barometer för att avgöra om det är dags att gå vidare till nästa steg. Din beteendevetare bör vara skicklig på att läsa av hundar och kan hjälpa dig med detta.
Träna användbara signaler
När din hund är lugnare när andra hundar går förbi eller närmar sig kan det vara dags att höja ribban ytterligare och träna din hund att bete sig på ett annat sätt.
Träna upp dessa beteenden inomhus, där det inte finns några hundar inom synhåll, och öva sedan på gården när hunden är kopplad och sedan på promenader.
Om din hund till exempel är missnöjd med andra hundar som går förbi gården kan du träna din hund att reagera på ett smackljud som du gör med munnen. Ljudet säger till din hund att komma till dig för att få en godbit. Börja med att först träna upp en automatisk respons på ljudet hemma innan du tränar utomhus och sedan i närvaro av andra hundar.
Om din hund uppträder territoriellt när den är i närheten av andra hundar på promenader kan du träna den att reagera på ditt smackande ljud och utföra flera lydnadsmoment (hunden går fot bredvid dig och tittar dig i ögonen) medan du passerar förbi hunden. På så sätt får din hund veta att den ska titta upp på dig när den går förbi den andra hunden för att få flera godbitar. När du har passerat hunden slutar du att ge den godis.
Om du är ute på promenad och hundar utan koppel närmar sig kan det vara bra att lära din hund att fokusera på din hand eller stanna bakom dig i en sitt-still-position.
Vikten av att arbeta med ett proffs
Återigen är det viktigt att samarbeta med ett proffs. Detta är för din och andras säkerhet. När hundar reagerar på andra hundar kan de bita när de blir vidrörda eller så kan de börja slåss med den andra hunden, och om du eller någon annan är i närheten kan du råka ut för ett bett.
Beteendeexperten kan hjälpa dig att läsa av din hunds kroppsspråk, mäta din hunds framsteg, sätta upp realistiska mål och coacha dig genom planen så att du inte går för fort eller för långsamt framåt.
Att ta hjälp av en legitimerad veterinär som också är beteendevetare kan ge dig många fördelar. Han eller hon kan utesluta medicinska tillstånd och avgöra om din hund kan ha nytta av farmakologisk behandling.