Dessa speciella bihang tjänade ett syfte en gång i tiden.
Du visste antagligen att din hunds klor klickar på trägolvet, att de gräver i smuts och ibland lämnar märken på soffan. Men visste du att hundar har en ”extra” klo som kallas för sporre? Läs vidare för att få veta varför hundar har dem, samt hur man tar hand om dessa speciella tår och undviker skador.
Vad är sporrar?
Titta på hundens framtassar. Sporren är den tå och klo som sitter lite högre upp än resten av hundens tår. Det liknar den position som tummen har på en människohand. Vissa hundar har även sporrar på bakfötterna. Vissa raser, såsom pyrenéerhundar, har dubbla sporrar, vilket innebär att det finns två tår (och två klor) på platsen för sporren.
Varför har hundar sporrar?
De moderna hundarnas förfäder var faktiskt klättrare som katter. Deras sporrar hjälpte dem att klättra uppför träd och klippor. I takt med att arten utvecklades flyttades sporrarna dock högre upp på tassen och kom upp från marken. Det gav hundarna mer fart för att undvika rovdjur och gjorde sporrarna funktionslösa för de flesta hundar.
Några få arbetsraser som är mycket aktiva använder fortfarande sporrarna för att greppa och stabilisera sig. De kan till exempel vara användbara för jakthundar, militärhundar och räddningshundar. När de springer i ojämn terräng kan sporrarna röra marken och hjälpa dem att ta sig fram snabbare. Dessutom använder hundraser i kalla klimat (tänk Alaska och Antarktis) sina sporrar för att hålla fast i isen, om de har fallit i vattnet och behöver klättra upp.
Vilka hundraser har sporrar?
Alla hundraser föds med sporrar på framtassarna. Endast en handfull raser, som den isländska fårhunden och sankt bernardshunden, har dem även på bakbenen. Om du inte ser några sporrar på din hund beror det förmodligen på att uppfödaren tog bort dem kort efter födseln.
Är det nödvändigt eller säkert att ta bort sporrar?
Traditionellt sett har vissa hunduppfödare valt att låta ta bort sporrarna några dagar efter valparnas födsel. Syftet var att förhindra framtida skador på sporrarna, samt att upprätthålla rasstandarder.
Det är dock inte särskilt vanligt med skador på sporrar hos sällskapshundar. Sådana förekommer oftare hos arbetshundar som fastnar med sina sporrar när de springer i ojämn terräng. Det finns vanligtvis ingen medicinsk nödvändighet att ta bort valparnas sporrar. Sporrar har faktiskt ett syfte: De hjälper till att stabilisera karpalleden när hunden sätter tyngd på framtassarna, samt kan ge extra dragkraft på vissa ytor.
Det är relativt enkelt att avlägsna valparnas sporrar, eftersom benen inte är fullt utvecklade och sporren lätt kan klippas bort av en veterinär. Även om det är smärtsamt och onödigt från valpens perspektiv, både går och läker det ändå snabbt. För att avlägsna sporrar hos vuxna hundar krävs kirurgisk amputation under nedsövning. Detta beror på att veterinären då noggrant måste ta loss ben, nerver, muskler och blodkärl. Återhämtningen tar också längre tid. Hundens träning måste begränsas och den behöver vanligtvis bära en skyddskrage.
Det är sällsynt att sporrar tas bort på vuxna hundar. Vi gör det när det är det enda alternativet kvar, ifall det finns en permanent skada, tumör, fraktur eller infektion som inte läker.
Vanliga skador på sporrar
Hundar skadar oftare sporren än övriga tår. Det beror på att sporrens klor ofta växer sig för långa. Ibland är bakre sporrar inte heller ordentligt fästa utan dinglar löst. Det gör att de lätt fastnar i saker och sedan skadas när din hund försöker dra loss dem.
Brutna sporrar
Brutna sporrar blöder om vävnaden i mitten, som innehåller ett blodkärl, blottas. Detta kan också hända om du klipper för långt ner på klon. För att stoppa blödningen rekommenderas majsstärkelse. Det fungerar som ett hemostatiskt medel, vilket innebär att det tillfälligt stoppar blödningen. Det är en bra idé att ha lite till hands hemma, samt i bilen om du tar med dig hunden ut i naturen. Om hundens klo är bruten eller om blödningen fortsätter ska du uppsöka en veterinär.
Infektion
Precis som de andra tårna på din hunds tass, kan även sporren utveckla inåtväxande klor och infektioner i klobädden. Förutom skador kan en orsak till infektion i sporrarna vara när hundar slickar sina tassar för mycket, till exempel hundar med allergier eller ångest. Tecken på infektion är bland annat färgförändring, svullnad och lukt. Behandling av en infekterad sporre kräver antibiotika, bandage och vanligtvis en skyddskrage för att stoppa din valp att slicka på stället.
Vård av sporrar
För att förhindra skador är det viktigt att behandla sporrar på samma sätt som hundens övriga klor. Egentligen bör du övervaka och trimma dem oftare. Resten av klorna slits ner av promenader på cement och av lek i parken. Men sporrarna rör aldrig marken, så de växer snabbt sig för långa. Med rätt skötsel är dock sporrarna sällan ett problem.