Låt oss gå till ”botten” med detta bisarra beteende.
Inget kan skapa pinsamhet så kvickt som när din välskötta valp plötsligt förvandlas till en hårdnackad sniffdetektiv och sticker in nosen i djurs och människors bakdelar. Men varför sniffar hundar på rumpor? Finns det någon anledning?
Det finns faktiskt goda anledningar till att din hund ibland blir en skrevgranskare och rumpsniffare (vi menar det här på det allra bästa sättet). Och ännu bättre är att det finns sätt att vid behov kontrollera beteendet.
Varför luktar hundar på varandras stjärtar?
Att hundar sniffar varandra i rumpan beskrivs ofta som hundvärldens handslag. Vid ett vanligt möte mellan hundar kan du observera hur den ena hunden sniffar på den andras bakdel. Sedan byter de position och gör om samma sak. Denna ritual tar i allmänhet cirka tre sekunder och får anses vara en artig hälsning.
Det hela handlar dock om mer än vad man kan tro. Hundar hälsar nämligen inte bara med nosen – tack vare sin superhjälteliknande doftförmåga samlar de även in viktig information.
Medan människans hjärna domineras av den visuella hjärnbarken, domineras hundens hjärna av den olfaktoriska. Det här gör luktsinnet till deras mest kraftfulla sinne. Hundar har så många som 300 miljoner luktreceptorer i sina nosar. Det här kan jämföras med ungefär sex miljoner i människor.
Det har därför uppskattats att hundens luktsinne är 10 000 till 100 000 gånger mer intensivt än vårt eget. En forskare i hundars kognitionsförmåga uttrycker det konkret på följande sätt: En hundnos kan upptäcka en tesked socker i en vattensamling stor som två olympiska bassänger.
Så när en sådan supersniffare kommer i kontakt med den unika doft som frigörs av en annan hunds analkörtlar (två små säckar inuti ändtarmen) innebär det mängder av fascinerande kommunikation. Endast genom att sniffa på en annan hunds bakdel kan din hund få information om kamratens hälsa, kön, kost, sociala status och – viktigast av allt – deras humör.
Hundar kan känna doften av adrenalin och feromoner. Det här hjälper dem att avgöra om det handlar om en vän eller en fiende, om de ska slåss, fly eller leka. Eftersom hundar är så bra på att minnas dofter kan de även använda nosen för att avgöra om de har träffat den här stjärten – eller hunden – förut.
Varför luktar hundar på människors privata delar och hur kan jag avstyra beteendet?
Tyvärr begränsar hundar inte användandet av sina känsliga snifforgan till medlemmar av egen art. De ”hälsar” ofta på dig och dina mänskliga gäster på samma sätt och av samma anledning: för att samla in viktig information.
En snabb sniffning är allt hunden behöver. Annars är den oförskämd, högmodig och vill bara ”lägga näsan i blöt”. (Ursäkta ordvitsen.) Så hur kan man på ett bra sätt stävja en hunds sniffundersökningar? Elementärt, min käre Watson.
Omdirigera din hund från att undersöka mänskliga skrev genom att använda en signal den känner till. På så sätt låter du tillfället passera och engagerar din hund i något mer passande.
Nästan alla knep går att använda sig av, men följande grundläggande signaler kan vara användbara distraktioner:
- ”Kom”
- ”Se hit”
- ”Sitt”
- ”Hämta”
Behöver du även distrahera din vän/granne/kollega från att minnas att din hund hade nosen mellan deras ben? Imponera dem med lite av din nyvunna kunskap om hundens fantastiska luktförmåga!
Ska jag låta min hund lukta i andra hundars rumpor?
Det är helt okej att låta din hund sniffa andra hundars privata delar och vice versa. Kom dock ihåg att en väl socialiserad, artig hälsning i allmänhet varar mellan tre och fem sekunder. Om luktandet varar längre än så, se det som en röd flagga och skilj hundarna åt.
Andra tecken på att sniffandet är på väg att urarta är att hunden morrar lågt, att pälsen reser sig och att den ena hunden lägger huvudet över den andras hals.
En hund som inte vill bli doftgranskad kan också sätta sig ner i ett försök att blockera envägskommunikationen. Märker du att din hund försöker lukta på en hund som hellre vill vara ifred? Då kan du använda samma omdirigeringstaktik som beskrivs ovan, för att få den att ägna sig åt en mer lämplig sysselsättning.