Faraohund – Allt du behöver veta om hundrasen!

Faraohundar är tillgivna, energiska hundar som älskar att leka, springa och umgås med sina människor. Lär dig mer om att leva med och ta hand om denna gamla ras.

Faraohundar är graciösa, eleganta hundar med en slät, glänsande päls. Låt dig dock inte luras av deras modellutseende – dessa tillgivna, charmiga hundar är otroligt lekfulla och älskar att umgås med sina favoritmänniskor. De är fantastiska familjehusdjur, alltid glada att leka med energiska barn.

Med sina 20-25 kg och 53-64 cm i mankhöjd är faraohundar anpassningsbara hundar av medelstorlek. De kan leva lyckligt i både stora hem och små lägenheter, så länge de kan förbränna lite energi med daglig motion. Den här rasen, en av de äldsta domesticerade hundarna som finns, är ganska ovanlig, även om du kanske kan se en på en lure coursing- eller agilitytävling.

Faraohunden är en mycket unik hundras som vi inte hör talas om eller ens ser alltför ofta. Det är synd, för dessa hundar är ganska intelligenta, känsliga, tillgivna och roliga.

Utseende

Faraohundar är eleganta, medelstora hundar med kort, glansig päls, som är magra och slanka. Hanarna är vanligtvis 58-64 cm höga, medan honorna är något kortare, 53-61 cm. Faraohundar väger vanligtvis mellan 20 och 25 kg.

En faraohund har vanligtvis färger som tan eller kastanj. Dessa statueska hundar har ibland också vita markeringar i ansiktet, på svansen, bröstet och tårna. Faraohundar har vanligtvis ovala ögon som är bärnstensfärgade. De beskrivs ofta som alerta och intelligenta i sitt uttryck. Nosen, ögonranden och insidan av öronen är vanligtvis persikofärgade och smälter in med resten av pälsen.

Rasens triangulära öron pekar naturligt uppåt från deras långa, välformade huvuden. Om du ser en mycket ung faraohundsvalp kan du dock märka att öronen hänger och pekar nedåt. Detta beror på att faraohundarsvalpar föds med öron som ligger platt. När hunden växer upp gör även öronen det – bokstavligen!

Faraohundar har även unika talanger gällande deras utseende. När de är glada sägs faraohundar le och visa alla sina tänder, samtidigt som de glatt viftar med svansen och vickar med hela kroppen. Precis som människor kan dessa uttrycksfulla hundar även rodna. När faraohundar blir uppspelta färgas nosen och insidan av öronen rosa. Enligt Pharaoh Hound Club of America uppstår den älskvärda rodnaden eftersom de inte har något svart pigment i huden.

Personlighet

Faraohundar är glada och tillgivna hundar som älskar att slå sig ner i soffan för en tupplur, efter att de har fått tillfälle att springa av sig lite av sin överflödiga energi. Hundarna föddes ursprungligen upp för att jaga svårfångade kaniner över klippiga landskap. De älskar att vara aktiva och blir sina ägares perfekta följeslagare för löpning, vandring och äventyr i allmänhet. I det stora hela kan du förvänta dig att din faraohunds temperament är gulligt, ivrigt och lojalt.

Dessa hundar är anpassningsbara och trivs bra med andra hundar, särskilt sådana som också älskar att leka. Som med alla hundar är det viktigt att börja socialisera faraohundvalpar vid ung ålder. På så sätt växer de upp och blir självsäkra och välanpassade vuxna.

Den här lekfulla rasen passar bra i hushåll med barn i alla åldrar. Faktum är att faraohundar och barn matchar varandra väl gällande energinivå och leklust. Som med alla hundraser är det dock viktigt att lära barnen hur de ska ha ett sunt förhållande till faraohundar, samt att de ska respektera deras personliga utrymme – och vice versa.

Faraohundar trivs bra med barn och andra hundar. De kan till och med bli bra lägenhetshundar när de är rätt tränade och socialiserade, så länge deras behov av motion inte försummas.

Faraohundar trivs också bra med katter. De bästa relationerna uppstår dock när valpar och kattungar växer upp tillsammans. Eftersom den här rasen har en mycket stark jaktinstinkt är den kanske inte den bästa lösningen för hushåll med andra små däggdjur, som kaniner och illrar.

Behov

Faraohundar är mångsidiga och kan bo i vilket hem som helst, så länge de får mycket motion varje dag. Idealiskt sett behöver dessa hundar 20-30 minuters promenad eller löpning, två gånger om dagen. Att adoptera en faraohund är därför bäst för familjer som i sina hektiska scheman har utrymme för motion och lek (eller sådana som kan anlita en bra husdjursvakt eller hundpromenerare vid behov!).

När de bor i ett hem med en gård trivs faraohundar bäst när de inhägnas av ett minst två meter högt staket. Eftersom de har så starka jaktinstinkter är det också en bra idé att hålla faraohundar i koppel när de befinner sig utanför den inhägnade gården.

De är av naturen bytesjägare och den instinkten är fortfarande mycket stark hos dem. De bör inte vara utan koppel i ett område som inte är inhägnat. Du bör även ha höga, icke-genomsynliga staket om du ska låta dem vara ute på gården. Om inte, kommer de att jaga bokstavligen allt som fångar deras uppmärksamhet i flera kilometer.

En del faraohundar gillar att simma, men den här rasen älskar verkligen att springa. De tycker om att delta i lure coursing, samt löp- och agilitytävlingar, där de kan visa upp sin snabbhet och smidighet.

Liksom många andra hundraser är faraohundar lyckligast när de kan ägna sig åt både fysisk och mental aktivitet. Om du utöver motion lägger till matpussel och interaktiva leksaker i din rutin, kan det hjälpa dig att hålla din valp engagerad och avslappnad.

Skötsel

När det gäller vård och underhåll är faraohundar så lättskötta som det nästan bara går. Dessa enkla hundar kräver endast en enkel borstning, samt en snabb avtorkning med en fuktig handduk (om de ens behöver det), en gång i veckan. De fäller väldigt lite. När de väl gör det är deras korta hår snabbt och enkelt att ta bort med vanligt dammsugande eller sopande.

De blir sällan smutsiga och fäller inte mycket. Deras korta hår hålls mycket bra med bara en borstning i veckan och de luktar inte. Eftersom de vanligtvis är luktfria behöver den här rasen bara badas när de blir smutsiga efter utomhuslek.

Eftersom de har så kort hår kan faraohundar behöva lite extra värme i form av en hundtröja eller -jacka, särskilt under vintern i regioner med kallt klimat. De älskar också att vara riktigt bekväma när de sover, så det är ett måste att ha några extra filtar i huset. Var försiktig med faraohundar i extremt kalla temperaturer, eftersom deras känsliga öronspetsar kan förfrysa.

Precis som alla andra hundraser behöver faraohundar regelbunden tandborstning hemma, samt regelbundna tandrengöringsbesök för att hålla sina speciella leenden vita och friska. Ägarna bör även vara beredda på att regelbundet klippa faraohundarnas klor (eller boka regelbundna möten med frisören!) för att hålla dem bekväma när de springer och leker. Eftersom deras öron står rakt upp och kan dra till sig smuts behöver faraohundar även regelbundna öronrengöringar.

Faraohundar är ivriga att behaga sina mänskliga föräldrar. De är mycket lätta att träna och klarar sig bra med positiv förstärkningsträning. Det är bäst att träna dessa hundar inomhus, på en inhägnad gård eller i koppel. Deras starka jaktinstinkt, samt förkärlek att springa, kan nämligen ta över om de får för mycket utrymme att röra sig på.

Hälsa

Faraohundar är generellt sett friska och välmående hundar utan några större rasrelaterade hälsoproblem. Uppfödare undersöker vanligtvis dessa hundar för standardgenetiska problem, inklusive armbågs- och höftledsdysplasi, luxerad patella och ögonstörningar. De kan löpa risk att drabbas av vissa cancerformer, t.ex. hemangiosarkom, mastcellstumör och bröstcancer.

Den förväntade livslängden för en faraohund är vanligtvis 12-14 år, så du kan räkna med att den här hunden kommer att vara med din familj under många äventyr. Med regelbundna veterinärbesök, högkvalitativt hundfoder och godis, regelbunden motion och mycket kärlek lever faraohundar långa och lyckliga liv.

Historia

Faraohundar är en av de äldsta domesticerade hundarna i bevarad historia. De går tillbaka till det gamla Egypten, där de föddes upp för att jaga små däggdjur i svår terräng. Det är därför du ibland hör dem kallas egyptiska faraohundar. Historiker tror att sjöfarande handelsmän tog med sig hundarna när de seglade över Medelhavet för cirka 2 500 år sedan och spred rasen i hela regionen.

Man tror att de feniciska handelsmännen först tog med sig faraohundar till Malta, där de tränades för att jaga kaniner. Faraohundarna arbetar i team. De jagar vanligtvis på natten och klättrar över steniga fält eller över bråte. De har också en överraskande jaktpartner, enligt Pharaoh Hound Club of America – en iller, som bär en liten klocka runt halsen och hjälper till att hitta kaninen när den tagit sin tillflykt i en skreva.

Faraohundar är så älskade i Malta att de har utnämnts till landets nationalhund – med ett särskilt silvermynt som präglades 1977. En brittisk general som var stationerad i Malta på 1960-talet tog med sig rasen till Storbritannien. Strax därefter kom faraohundar till USA. 1983 erkändes de av American Kennel Club.

Fakta

  • Trots sin långa historia som domesticerade hundar är faraohundar ganska ovanliga idag. American Kennel Club rankar dem som den 172:a mest populära hundrasen av totalt 197 raser. Så om du ser en ska du skatta dig lycklig!
  • På maltesiska heter faraohund ”kelb tal-fenek”, vilket kan översättas till ”kaninhund”, en hänvisning till den här majestätiska rasens bakgrund.
  • Faraohundar har länge haft beundrare. Faktum är att forskare har översatt 3 000 år gamla egyptiska hieroglyfer och enligt uppgift hittat ett mycket smickrande citat om dessa eleganta hundar: ”Den röda långsvansade hunden går på natten in i båsen på kullarna. Den är bättre än hunden med det långa ansiktet. Den väntar inte med att jaga, dess ansikte lyser som en gud och den är glad över att utföra detta arbete.”
error: Innehållet är skyddat
Search