Akita – Allt du behöver veta om hundrasen!

Akita är klassad som nationalmonument i Japan och har med sin lojalitet, vaksamhet och graciösa styrka attraherat hundälskare över hela världen. Lär dig mer om att leva med en akita.

Akita – en stor, värdig hundras – har sina rötter i Japan, där den är klassad som nationalmonument. Den muskulösa akitan, som ursprungligen tränades för att jaga vildsvin och till och med björnar i bergen, är modig och bestämd. Den är inte särskilt vanlig i USA men akita visar sig snabbt vara en lojal familjemedlem när den är vältränad.

Under akitans värdiga uppträdande finns en lekfull och tillgiven sida som är reserverad för ägarna. När man tittar på den är det lätt att tänka ”herregud, så söt, så fluffig, och så tyst”. Men det är viktigt att läsa på om rasen innan man tar hem någon hund, inklusive den stora, fluffiga akitan.

Utseende

Akitavalpen med sin fluffiga päls, runda kropp och oproportionerligt stora tassar lockar till många ”awws”, men den växer upp till en rejäl vuxen hund och är helt klart en ganska robust ras.

Mankhöjden på en amerikansk akita varierar från 60 till 70 cm, och rasen kan väga mellan 32 och 60 kg. Den har ett massivt huvud med bred nos, spetsiga öron och små, djupt placerade bruna ögon. Den tjocka dubbelpälsen, som inte fäller så mycket och behöver borstas regelbundet, kan ha vilken färg som helst, inklusive vit, brindle eller skäck, med väldefinierade markeringar över hela den kraftiga kroppen. Akitans karakteristiska svans är fluffig och ringlar sig upp över ryggen.

Den japanska akitan, som kallas akita inu, liknar den amerikanska akitan men är oftast lite nättare. En annan skillnad mellan dem är att den amerikanska akitan kan ha vilken färg som helst, medan den japanska akitan oftast är röd, brindle eller vit. Även om den japanska akitan ibland förväxlas med shiba inu när det gäller utseendet är det lätt att skilja dem åt när det gäller vuxenstorlek: akitan är stor, medan shiba inu är en liten ras.

Det finns också ett antal raser med akitablandning, bland annat labrakita (labrador retriever och akita), shepkita (schäferhund och akita) och akipoo (akita och pudel), för att nämna några.

Personlighet

Stor och stark – det beskriver akitan väl. Det är en bruksras, men den avlades för att jaga och skydda hem i Japan förr i tiden.

Akita kan vara en utmärkt familjehund, särskilt om den tränas tidigt och konsekvent. Den kan komma bra överens med barn som den känner väl, och föredrar att vara med sina människor så mycket som möjligt. Den tenderar dock att vara reserverad gentemot främlingar. Eftersom akitan knyter så starka band till sin familj är den kanske lyckligast som husets enda pälskling. (Den kan bli avundsjuk om du är för kärleksfull mot en annan hund!) Men om den introduceras som valp kan akitan fungera bra tillsammans med katter och andra hundar i hushållet.

Behov

Med sin tjocka päls och sitt ursprung älskar akitan att vara ute, och en inhägnad trädgård där den kan ströva omkring och sniffa är idealisk. Om den är ute i trädgården kommer du se att den sniffar runt och sedan hittar en plats där den lägger sig ner och övervakar. Den sitter inte och väntar på att du ska kasta en boll.

Akitan älskar kallt väder, och när det blir kallt rusar den runt i snön (den har till och med lite simhud mellan tårna som hjälper den att ta sig fram i snödrivor), äter snön och rullar runt tills den är helt slut.

Inomhus följer den gärna sin ägare från rum till rum eller håller koll på honom eller henne från sin plats på golvet. Akitan har en stark rovdrift, så den bör alltid vara kopplad och under uppsikt när den är utomhus. Den här rasen är relativt tystlåten och skäller oftast bara för att uppmärksamma sin familj på en besökare eller något okänt.

Skötsel

Akitan har rykte om sig att vara ganska luktfri, men om den tillbringar mycket tid utomhus kan pälsen bli smutsig, och den måste borstas och skötas om ofta. En ren akita luktar inte. Men en akita som älskar att vara utomhus kommer att lukta. Därför är det viktigt att sköta om den.

Akitans tjocka päls fäller minimalt under hela året tills det varma vädret kommer, och då bör du se upp! Den årliga fällningen kommer sannolikt att synas i hela huset. Regelbunden kloklippning och tandborstning är också viktigt för akitans hälsa.

Den här rasen kräver måttlig motion, och om den inte får det genom att ströva runt i trädgården räcker det med en daglig joggingtur eller en lång promenad. Precis som för människor är en promenad utomhus mentalt lugnande och avslappnande, och ger bra motion. Den här rasen kan gå upp i vikt ganska snabbt om den är för stillasittande. Om den mest ligger hemma och vilar, får godis och inte rör sig särskilt mycket så kommer den att bli överviktig.

Träningen bör börja tidigt och vara frekvent – lugn, konsekvens och positiv förstärkning är viktiga faktorer – eftersom dessa fluffiga valpar växer upp till stora, starka och självständiga vuxna hundar. Det viktigaste med den här rasen är att du måste vara mycket konsekvent när du tränar den som valp. Lyckligtvis har akitas rykte om sig att vara lätta att få rumsrena!

Hälsa

För att vara en stor hund har akitan en lång livslängd på 10-13 år. Rasen är dock benägen att drabbas av ett antal hälsoproblem, som höftledsdysplasi, artrit, hypotyreos och ögonproblem.

Enligt kennelklubben är rasen också benägen att drabbas av gastric dilatation-volvulus (GDV) eller magomvridning, vilket är ett livshotande akut tillstånd som uppstår när hundens magsäck vrider sig och skär av blodtillförseln.

Experter rekommenderar att ägare till akitavalpar överväger en operation som kallas gastropexi, där magsäcken fästs vid bukväggen så att den inte kan vända sig. Om jag skulle skaffa en sådan ras skulle det vara det första jag gjorde för att förhindra magomvridning. För om din hund drabbas av GDV måste du åka akut till veterinären och får räkna med att spendera tusentals kronor på operation.

Akitaägare bör rådgöra med sin veterinär om förebyggande åtgärder mot hälsorisker som deras hund kan utsättas för.

Historia

Akitan är uppkallad efter akitaprefekturen i Japan, där härkomsten kan spåras tillbaka till 1600-talet. Det finns bevis för akitans förekomst ända tillbaka till jōmonperioden (1400-300 f.Kr.). Även om den avlades som stark och hårt arbetande jakthund kom akitan att uppskattas för sin lojalitet.

När jakten blev mindre vanlig övergick rasen till att bli en älskvärd familjehund med sitt värdiga uppträdande och sin tillgivenhet. Nu är den en av sju hundraser som har utsetts till ett levande nationalmonument i Japan. Enligt rasklubben har akita också en andlig betydelse och ses som en symbol för god hälsa.

Akitan kom till USA för första gången 1937, när Helen Keller tog hem en hund som hette Kami efter en rundresa i Japan. Akitan var sällsynt i USA fram till efter andra världskriget, då återvändande amerikanska soldater tog med sig dem från utlandet. Rasen erkändes officiellt av American Kennel Club 1972.

Fakta

• I Japan är akitan så vördad att familjen till ett nyfött barn ofta får i gåva en staty av en akita, som symboliserar hälsa, lycka och ett långt liv.
• I akitaprefekturen i japan, där hunden har sitt ursprung, kan besökare träffa akitahundar på ett antal olika företag, bland annat på Akita Dog Museum, Akita Dog Visitor Center, Ani Ski Resort, Furusawa Hot Springs och Royal Hotel Odate.
• Helen Keller blev förälskad i denna ras efter att ha läst historien om den berömda Akita Hachiko, som troget väntade i nästan 10 år på en tågstation på att hans ägare skulle komma tillbaka, utan att veta att ägaren i själva verket hade gått bort. När Keller reste runt i Japan på 1930-talet för att undervisa nämnde hon sitt intresse för att skaffa en av dessa trogna hundar, och den japanska regeringen tog hennes begäran till sig. När Keller återvände till USA hade hon en akita med sig.
• Några kända akitaägare är Henry Cavill med sin amerikanska akita som heter Kal, samt Sarah Michelle Gellar och Freddie Prinze Jr. med sina bedårande akita inus Kumi och Sato.